1939: Andra världskriget bryter ut och den elektroniska datorn smids fram

Den 1 september 1939 gick tyska trupper över den polska gränsen. Två dagar senare förklarade Storbritannien och Frankrike krig. Andra världskriget hade börjat. Nästan ingen kunde den dagen ana att den kommande konflikten också skulle tvinga fram en helt ny sorts maskin – den elektroniska digitala datorn – och därmed lägga grunden för artificiell intelligens.

Militären behövde plötsligt beräkningar i en skala och med en hastighet som inget mänskligt lag kunde matcha. Ballistiska banor, kryptografiska nycklar, logistikplaner och senare kärnvapensimuleringar krävde oavbruten aritmetik. I Storbritannien samlade den hemliga Government Code and Cypher School på Bletchley Park en extraordinär grupp matematiker och ingenjörer. Bland dem fanns Alan Turing. De elektromekaniska Bombe-maskinerna de byggde, och framför allt de helt elektroniska Colossus-maskinerna som togs i drift 1943–44, var de första storskaliga programmerbara elektroniska datorerna. Colossus hjälpte till att knäcka Lorenz-chiffret som användes av den tyska överkommandot och förkortade kriget.

I USA ledde parallella ansträngningar till Harvard Mark I och därefter ENIAC, som visades upp 1945 för att beräkna artilleritabeller. Matematikern John von Neumann, som arbetade både med de amerikanska projekten och den teoretiska utformningen av EDVAC, formulerade den lagrade-program-arkitektur som fortfarande är ritningen för i princip varje dator som används i dag.

Ingen av dessa maskiner var “intelligent”. Ändå bevisade de att formell symbolmanipulation kunde utföras automatiskt, tillförlitligt och med elektronisk hastighet. Turings krigstida fördjupning i maskinunderstödd slutledning gick rakt in i hans artikel “Computing Machinery and Intelligence” från 1950, som ställde den fråga som fortfarande definierar fältet: kan maskiner tänka? Den hårdvarulinje som började under totala krigets tryck fortsatte via transistorer, integrerade kretsar, GPU:er och de väldiga datacenterkluster som nu tränar stora språkmodeller.

Så blev en invasion som inleddes en sensommarmorgon 1939, genom en kedja av akuta ingenjörsbehov, en av de oumbärliga förutsättningarna för den artificiella intelligens vi lever med i dag. Samma kisel som en gång riktade kanoner och knäckte koder skriver nu poesi, ställer diagnoser och styr autonoma fordon – ett oförutsett arv från den ödesdigra 1 september.